- Lyrics
- Album list
Vintersorg
-
Hednad i Ulvermånens Tecken
När ulvermånen ånyo står En töckenslöja flätas runt Odens präster Ordkarg ritsång ohednad når Från skogbrynets kanter av modstyrkta gäster
Mot stjärnprakt höjs nu mjödfyllda stop Sermonimästaren akallar vargens tecken Find more lyrics at ※ Mojim.com Fadersögat skådar hedninskt dop Gästabudet hålls vi den källfriska bäcken
[英譯]
Heathenized In The Sign Of The Wolf-Moon
When the wolfmoon stands again A haze veil is twined around Odin's priests Laconic rite song reaches unheathenized From the forest edge's borders from courage strenghtened guests
Meadfilled stoups are now risen towards star glory The ceremony master invokes the wolf's sign The father's eye sees heathen baptism The feast is held by the fresh rill
7. Jökeln
[Musik by Vintersorg, Lyrik by Karl-Erik Forsslund]
Som en gammal isbelupen drake ligger Jökeln tung Och vitgrönraggig nedför branten mellan tvenne toppar Stjärten lindad runtom högsta Spetsen, buken spänd och stinn I fjällets kittel, ryggen krönt av mittmoränens ås, Svart och knöglig
Ner mot daln han sträcker långsmal nos med rynkigt Skinn till läppar, vita tänder grina där imellan, Genom Jökelportens svarta hål rinner ur hans Gap en lerig ström Taggig kam på hjässan, mörka grumligt gröngrå ögen - Stelt han stirrar över dalen ner, Trycker nosen vädrar mot Marken mellan tassarna vars mörka klor Skymta fram ur våt smutsgrå ragg
Småväxt ättling av sin jättestamfar, istidsdraken, Fader Jökul själv - han som sträckte stjärten upp Mot polen ramarna mot blockberg och ural, Han som över fjäll och slätter vräkte sig, Krälande och vältrande
Han som fyllde hav och sjöar, Rev med klorna rispor i de hårda hällar Gnagde klipporna och pressade Bergen samman med sin tyngd
Ham som skövlade och lade öde sagoskogar, Gröna paradis, blåste med iskall andedräkt bort Allt som levde, blommande och lyste
[英譯]
The Glacier
The glacier lies heavily like an old ice covered dragon and white-green shaggy down the precipice between two summits The tail coiled around the highest peak The belly stretched and full in the mountain's cauldron The back crowned by the middle-moraine's ridge Black and bumpy
Down towards the valley he stretches long narrow nose with wrinkled skin as lips White teeth grins there between Through the glacier gate's black hole flows from his mouth a muddy stream Spiny ridge on the head, dark turbidly green-grey eyes - Stiffly he stares over the valley bellow Presses the nose, scents towards the ground between the paws whose dark claws Glimpses out from wet dirt-grey shag.
Small descendant of its giant progenitor, the ice age dragon, father Jökul himself - he who stretched the tail up towards the pole The paws towards block mountain and ural, He who trundled himself over mountains and plains, Crawling and rolling
He who filled oceans and lakes, tore with his claws rents in the hard rocks Gnawed the cliffs and pressed the mountains together with his weigh
He who ravaged and laid waste to tale forests, Green paradises, with ice-cold breath blew away Everything that lived, bloomed and shone
-
|